Skulpturerna på utställningen vid MUU Kabel är uppföljare till Minna Kangasmaas serie kallad Systema naturae som påbörjades år 2007. I serien undersöker Kangasmaa samspelet mellan människan, samhället och naturen samt deras förmåga att orsaka både skada och framsteg.
Ordet natur är ett vardagligt ord, men som begrepp blir dess definition allt mer otydlig dag för dag – nya definitioner av naturen avslöjar nya sidor även hos oss själva, samhället, kulturen och historian. På 1700-talet placerade den svenska naturforskaren Carl von Linné människan bland arter primater i sin taxonomiska system. Efter utnämningen lade han till mottot 'nosce te ipsum' – känn dig själv. Utan tvekan visade sig Linnés vision om en välordnad karaktär ha negativa konsekvenser. Ett av ursprunget till den vetenskapliga rasismen kan spåras till Linnes arbete med klassificeringen av människan, som fick förödande och långtgående konsekvenser för mänskligheten. Så grundläggande som Linnés Systema naturae-klassificering var, hindrar den oss inte från att bygga en ny sorts förståelse av naturen och oss själva. En nyckelfråga i detta är den mänskliga förmågan till empati och hur den skulle kunna utvidgas till att täcka hela världen. Vår relation till naturen – hur vi använder minskande resurser och behandlar andra människor, djur, växter och allt annat på denna planet – allt detta har konsekvenser för vår nutid och framtid. Empati spelar en avgörande roll, eftersom det kan vara vägen till en ny sorts förståelse.
Sammanfattningsvis försöker Kangasmaa öppna upp ett annat perspektiv än en världsbild som kretsar runt människan och utmanar vår relation till den materialla världen, eftersom hon är övertygad om att det inte finns något viktigare och mer brådskande än att granska den nuvarande ekologiska krisen.
Miljöfrågorna är ett svårt ämne i konsten och även annars. Timothy Morton skriver i sin bok “Ecology Without Nature” att numera vågar nästan ingen nämna miljö, på grund av risken att låta tråkig, eller fördömande, eller hysterisk, eller en blandning av alla dessa faktorer. Men Morton ser även djupare orsaker: ingen gillar att du nämner miljön, eftersom du därmed ger den företräde. Den upphör att vara något som omger oss och underhåller oss. När du undrar vart dina avfall försvinner, börjar din värld krympa.
Utställningens konstverk fokuserar på en tid då människans aktivitet har haft djuptgående förändringar på jordens ekosystem och geologiska utformning. Plast är ett av de material som kan anses vara av mänskligt ursprung och vars effekt på ekosystemet inte är helt känt. Som organisk och syntetisk blanding, har plast även blivit en del av oss. Har plasten blivit en integrerad och oskiljbar del av naturens system utan att vi märkt problemet runt naturbegreppet? Vad är naturen efter att det inte längre kan defineras som natur?
Utställningen understöds av Suomen Kulttuurirahasto och Centret för konstfrämjande.
MUU Kabel
Tallbergsgatan 1 C, Helsingfors
Öppettider: mån-fre 10–19, lör-sön 12–16