Utställningen är en del av verkserien Systema naturae som Kangasmaa arbetat med sedan 2007. Verkserien omfattar skulpturer och installationer.
Vad menar vi egentligen, när vi pratar om naturen? Kulturforskaren Raymond Williams menar i sin bok Keywords: A Vocabulary of Culture and Society att det mest komplexa ordet i hela den västerländska kulturen är ordet natur (nature på engelska). Ordet natur är ett vardagligt ord, men som begrepp blir det svårare att definiera dag för dag – våra uppfattningar om naturen berättar om oss själva, samhället, kulturen och historian. På 1700-talet placerade den svenska naturforskaren Carl von Linné människan som en art i ordningen primater i sitt taxonomiska system Systema naturae. Efter artnamnet tillade han uppmaningen ”Nosce te ipsum”, ’’Känn dig själv’’. Utan tvekan visade sig Linnés vision om en välordnad karaktär ha negativa konsekvenser. Ett av ursprunget till den vetenskapliga rasismen kan spåras till Linnes arbete med klassificeringen av människan, som fick förödande och långtgående konsekvenser för mänskligheten. Så grundläggande som Linnés Systema naturae-klassificering var, hindrar den oss inte från att bygga en ny sorts förståelse av naturen och oss själva. En nyckelfråga i detta är den mänskliga förmågan till empati och hur den skulle kunna utvidgas till att täcka hela världen. Vår relation till naturen – hur vi använder minskande resurser och behandlar andra människor, djur, växter och allt annat på denna planet – allt detta har konsekvenser för vår nutid och framtid. Empati spelar en avgörande roll, eftersom det kan vara vägen till en ny sorts förståelse.
Kort sagt försöker Kangasmaa med sina verk öppna upp ett annat perspektiv än en världsbild som kretsar runt människan och utmana vårt förhållande till den materiella världen. Hon är övertygad om att det inte finns något viktigare och mer brådskande än att granska den nuvarande ekologiska krisen.
Utställningen har fått stöd av Centret för konstfrämjande och Uleåborgs stad.