Minna Kangasmaa

Carten Schiefer ׀ kurator, Galerie elm75, Berlin, Tyskland

Kangasmaa sätter värde på råa material. Hon använder metalltråd, kakelskärvor, betong. Det hårda utgångsmaterialet omvandlar konstnären så att innebörden blir nyanserad. Ändå är kontrasten mellan materialet och de ofta naturnära motiven fortfarande uppenbar. Det är något betraktaren genast lägger märke till, innan djupet i Kangasmaas verk öppnar sig.

Mänskligheten har i evinnerliga tider drömt om att väcka det döda till liv eller att rentav skapa liv genom konsten såsom Ovidius Pygmalion. Det är säkert bra att det än så länge inte har lyckats Minna Kangasmaa har emellertid slagit in just på den vägen. Av dött material gör hon föremål som har sina förebilder i naturen. Hon förvandlar grova och hårda material till förvuxna blommor, till filigrant gjorda blommande träd av metalltråd eller till fina betongsnäckor. Resultatet är förvånansvärt charmigt och kullkastar materialets hårda struktur utan att ändå förneka dess ursprung. Kangasmaas syn på sin återuppväckta natur är svalt saklig. Hennes natur är inte simulerad utan tolkad. Hon vill definitivt inte vara någon Pygmalion. Istället för att försöka skapa en fullständig illusion koncentrerar Kangasmaa det konstgjorda livet inom dess egna gränser. Förebildens bräcklighet har ”förbättrats”, men först efter det att bräckligheten omintetgjorts kan man se dess värde.

Där symmetrin och den sirliga strukturen tjusar, just där ger konstnären avkall på mystiska utlöpare och sagolik förvirring. Hon tar avstånd från konsthistoriens traditionella trädgårdsmotiv. Minna Kangasmaa arbetar här och nu och tolkar naturen både tidsenligt och med högaktning.